Minnen

Jag åkte till Bali 2001. Så var jag alltid ute på ett ställe som hette Sari Club men man sa alltid SC. På det stället var det alltid turister, och stället var känd för att där drack man för det mesta Djungel Juice. Det roliga eller ska man säga det sjuka var att man fick alltid Djungel Jucie i en slags dunke, det var lik en 1,5 liters petflaska, fast det var ingen petflaska. Det smakade väl gott antar jag, kommer inte ihåg vad jag tyckte om den. Men jag vet att det var jobbigt att dansa när man höll i dunken/flaskan haha.

Men hur som helst så skrev jag mitt namn där inne på tjejtoan, för det var hur många som helst som hade skrivit inne på toabåset. Tyvärr så finns inte mitt namn kvar där längre, för ett år senare 2002 så sprängs det stället. Det som kallades för terrorist attack.
Jag vet när jag läste om det i tidningar och såg det på tv så tyckte jag att det jätte tråkigt, för det var till ett ställe som jag ville återvända till. Jag vet att jag tyckte personalen som jobbade där var hur trevliga som helst, och idag så lever dom inte längre.




Det var svårt att få till en bra bild från tidningen som jag har sparat.

Jag tänker inte spara den här tidningen längre, för jag har mina minnen kvar i huvudet hur det såg ut när jag var där och det är trevliga minnen.

När jag har träffat folk som också har varit till SC (Sari club) så pratar man bara om sina goa minnen därifrån, kan säga att då sitter vi där med leende på läpparna. För det var ett speciellt ställe och kommer alltid förbli ett speciellt ställe.



Som ni förstår så hittar man verkligen många minnen i ett förråd, och man glömmer rätt så ofta bort vad man har för saker där. Men det är bra att rensa då och då eftersom man behöver inte ha kvar dom för minnen lever ändå kvar i huvudet.

Jag har jobbat på tåget tidigare, det hann bli några år. Kan säga att jobba på tåget var verkligen ett kul jobb när man var ung. Nu är jag för gammal för det hihi. Jag tycker nästan att om man ska jobba som tågvärdinna så ska man vara ung och singel.




Mina fina utrop som man skulle säga rätt så ofta, nästan vid varje station. Man skulle verkligen inte vara rädd för att göra utrop. Men jag gillade verkligen inte att göra dom men tillslut blev jag ett proffs haha.

Nu ska utropen också få hamna i sopporna, för jag har ingen användning för dom längre för mitt tåg har gått för länge sen hihi.



Mina kära tatuering som jag gjorde när jag var 19år. Många sa till mej att så fort jag har gjort en så kommer jag vilja ha fler. Det är sant jag skulle gärna vilja ha två till tatueringar, men jag känner ändå att det räcker med en. För jag är fortfarande stolt över min och jag skäms inte heller över den. För tyvärr är det vanligt att alla har en tatueringar nu, så när jag sitter där på ålderdomshemmet så kommer alla dom andra gamlingarna också ha tatueringar haha.

Men däremot tänker jag förbli ovanlig med att jag inte har hål i öronen hihi.



Känner ni igen motivet?

Jag hittade min tatuering i en tatueringstidning, jag gillade den på en gång. Eftersom jag gillar svarta tatueringar sen så gillar jag även tribal och fjärilar. Så den här var klockren för mej, det står som mitt namn på den. Sen tycker jag också att fjäril står för något fint. För ni vet väl vad fjäril står för?! Förändring, vacker och frihet.

Så jag tror att ni kan räkna ut vad vad mitt nästa motiv hade blivit om jag hade gjort en till tatuering! Hihi.


Vad gömmer sej i era förråd? Ni kan gärna berätta för mej.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0