Chicnina

 

 

Här är en av anledningar att det har varit en tung höst. Det här blev droppen för mig. Min älskad Louis gick över till Regnbågensbro.

 

En sån kärlek man kan känna för en vovve är så otroligt. Han var min bebis, gud vad han gjorde mig lycklig och glad! Han va så fantastisk på alla sätt. Han blev i stortsett rumsren när han var 12 veckor, lärde sig att gå med koppel på en gång. Jag vet att jag sa till alla att jag måste ha en otrolig smart hund som lärde sig så snabbt eller så var det jag som var så bra hihi. Men jag tror på det första han var väldigt snabblärd. Bara sök lärde han sig på en gång, helt otroligt.

 

Jag träffade Louis första gången när han var 20 dagar gammal och var sen och hälsade på han en gång i veckan tills jag fick hämta hem han när han var 8 veckor gammal. Louis och jag fick kontakt med varann på en gång, vi hade valt varann.

 

 

Hans personlighet var att han gillade inte alla, han valde vilka han tyckte om, men han har aldrig bitit nån. Han hade verkligen tålamod och var en riktigt mjukvovve.

 

Han gillade att få sova i sängen med oss, det var heligt för han, han skulle har kunnat stannat där hela dygnet hihi. Sen att åka bil var oxå det bästa han visste. Han skrek verkligen av lycka när mina föräldrar kom och hälsade på oss eller att han fick åka till dom.  Han gilade att resa med oss och bo på hotell.

 

8 november  2018 var en torsdag kl 12:14 som jag fick skiljas från han. Jag satt och höll i han i min famn tills han tog sitt sista andetag. Det va så otroligt jobbigt. Jag ska va ärlig och säga att det kommer ta väldigt långtid för mig att sluta och sörja över han. Jag försöker att tänka att nu har han inte ont längre och han lider inte för han såg verkligen fridfull ut när han hade somnat in. Vi fick ändå många fina underbara år tillsammans.

 

Finns så mycket att skriva om Louis och idag är det hans födelsedag. Han skulle ha blivit 11 år.

Jag hoppas att han har det bra!