13 Mars 2008 Del 3!

Under en vecka efter rånet, så fick man så klart massor med telefonsamtal av polisen för det var förhör hela tiden. Eftersom jag hade iakttagit rånaren så kunde jag säga hur han såg ut. Sen är jag en jäkel på att komma ihåg människor eftersom när man jobbar i en butik så blir det att man kommer ihåg folk. Så jag gav mitt singlamenten på rånaren. Jag hörde på andra sidan av luren att polisen blev nöjd när jag kunde ge så bra singlament.

Sen efter ytterliga veckor så fick jag komma till polisstationen och kollar på bilder, tror det var ca 12 killar som jag fick kolla på och sen peka ut. Jag pekade ut han som hade gjort det. Då sa polisen att efter jag hade gett mitt singlament så hade dom nästan skrattat eftersom jag gav dom så bra bild. Så dom fick fast han och hans kompis. Men under den tiden så hade han även hunnit smitta, men dom sa att dom kommer få fast han igen.
Jag mådde dåligt hela tiden, var även till en psykolog under tiden. Vara bara på ett samtal, eftersom jag tyckte att jag mådde bättre. Men det var bara bullshit, började tillomed må ännu sämre efter ett halvår. Eftersom jag fick för mej att jag var förföljd, kunde inte vara på platser där man är ensam. Även när jag var ute med min hund så kunde jag bara gå ut visa tidpunkter ( har en runda som jag brukar gå) för gick jag före 14 eller efter 15 så kunde jag råka illa ut. Sen om jag hade en kille eller en man bakom mej när jag var ute med min hund så började jag nästan springa. Ni ser ju vilka tankar jag hade. Blev även mörkrädd. För en gång när jag var ute på sista rastning med min hund så kom en man, då fick jag panik och började gå in på gården där vi bor och den mennen kom också in på gården där jag stod och då var jag påväg att börja gapskrika för jag trodde han vill mej illa. Men han gick in den andra porten brevid vår port. Ni ser ju hur konstig jag har varit. Det är så sjukt hur det kan bli. Så var jag väl i ca 1 år.


Kommentarer
Postat av: Gaby

Detta är en mardröm som ingen ska behöva uppleva,det sätter så djupa spår.Jag blir så förbannad när jag läser detta.Förstår att du alltid känner rädsla när du jobbar ensam.Du är stark.Jag tror inte heller arbetsgivarna förstår alvaret.Av hela mitt hjärta hoppas jag att du får ett nytt jobb,med större trygghet.KRAM.Njut av det fina vädret på din lediga dag..

2010-03-15 @ 11:58:46
Postat av: maria

jag kan bara tänka mig hur jobbigt allting måste ha varit för dig!! tack o lov att det inte hände något med dig!!! iallafall fysiskt som sagt!! men det många inte tänker på är ju att det sätter djupa spår i en efter en sådan händelse och att man blir skadad psykiskt!! kan inte förstå hur arbetsgivaren kunde resonera så!!!! dessa jävla chefer!! noll i empati!! hoppas verkligen du hittar något annat arbete snart!!! tänker på dig!! sköt om dig nu kramar i massor!!!

2010-03-15 @ 21:42:21
URL: http://mialooove.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0